Har en massa saker just nu som tynger mit hjärta, men även saker att vara glad över... Min stora son tar studenten på fredag och jag är otroligt stolt över honom, det betyder även att jag gjort något bra i livet och det kan ingen ta ifrån mig.. För tre år sedan fick jag veta att jag har diagnosen Adhd och man satte in en massa mediciner som jag faktiskt blev mera dålig utav... Självmordstankar, ångest var min vardag med dessa mediciner... Snabbt blev jag beroende och jag levde precis som en missbrukare.... Det tog mig tid att bli frisk igen men jag klarade det men jag kröp på golvet när gifterna gick ur kroppen, men när det var ur kroppen kunde jag igen njuta av naturen och att det faktiskt var sol ute... I samma veva träffade jag en man som jag började älska trodde inte det var möjligt, vi gifte oss väldigt snabbt för olika omständigheter... Den 27 mars fick vi en son tillsammans och jag blev så lycklig att jag fått chansen att leva igen, mina barn är mitt allt.. Men min man och jag har levt med kultur krockar i min vardag och bråk om olika saker, många gånger fick jag höra att jag har inga livserfarenheter av livet tyvär har han fel, jag har för många dåliga erfarenheter av livet... jag levde i alla fall under hela min graviditet med psykisk misshandel, han drack mycket och lämnade mig ensam och jag var orolig hur det skulle gå för mig att föda... Vänner åkte in med mig medans han var ute och drack, sedan kom han men han var ju inte något stort stöd, ingen kram eller pussar fick jag... Utan bara ett tack för att jag födde hans son... Blommor vad är det för något inget jag fått under dom två år vi levt tillsammans.. Nu har han stuckit och lämnat mig med allt annsvar... Jag lever tar hand om barnen och kämpar för mitt liv, samtidigt saknar jag honom och kan inte förstå varför? Vad gav han mig igentligen i livet? En fin son.