Jag skulle bra gärna vilja veta när en person har alkohol problem? jag tycker att det är när man inte har kontroll över sitt drickande och när man inte kan ha kontroll över sig själv... Vad tycker du?

Alkoholism: Är det en sjukdom? Är det ärftligt? Jag tycker att det är en sjukdom och jag tror att det är ärftligt..

Min pappa dog som alkoholist och innan han dog hade alla organ i kroppen dött.. Han blev blind och förlamad Förstorat hjärta som var som två händer tillsammans ett fruktansvädt plågasam död att vänta...

Parkbänks alkoholist? Dom som vi oftast inte ens ser till när vi går förbi, helt utanför samhällets normer och regler. Oftast vill inte ens familjen veta av dom, Är oftast hemlösa.

Helg Alkoholist? På helgen ska man supa skallen i små bitar farligare en att dela upp ett glas vin varje dag under en vecka.. Hjärnan tar stryk av detta totalt!

Dåld Alkoholism? Sitter hemma i det tysta och dricker för sig själv....

Periodare? En som dricker tex en hel semmester varje dag och gör sedan uppehåll...

Alkohol relaterade skador ligger så högt för dödlighet som heroin, en drog som alkohol är lagligt i Sverige kan man inte ens förstå... Frågade psykiatrin Canabis dör man inte av men visst det kan bli en massa psykiska skador, men alkohol dödar... Många människor själv medicinerar emot adhd och många andra diagnoser som finns, men forskare nu får ni komma fram till en lösning hur ni ska hjälpa dessa männsikor... Vill gärna höra era svar tack på förhand

Har en massa saker just nu som tynger mit hjärta, men även saker att vara glad över... Min stora son tar studenten på fredag och jag är otroligt stolt över honom, det betyder även att jag gjort något bra i livet och det kan ingen ta ifrån mig.. För tre år sedan fick jag veta att jag har diagnosen Adhd och man satte in en massa mediciner som jag faktiskt blev mera dålig utav... Självmordstankar, ångest var min vardag med dessa mediciner... Snabbt blev jag beroende och jag levde precis som en missbrukare.... Det tog mig tid att bli frisk igen men jag klarade det men jag kröp på golvet när gifterna gick ur kroppen, men när det var ur kroppen kunde jag igen njuta av naturen och att det faktiskt var sol ute... I samma veva träffade jag en man som jag började älska trodde inte det var möjligt, vi gifte oss väldigt snabbt för olika omständigheter... Den 27 mars fick vi en son tillsammans och jag blev så lycklig att jag fått chansen att leva igen, mina barn är mitt allt.. Men min man och jag har levt med kultur krockar i min vardag och bråk om olika saker, många gånger fick jag höra att jag har inga livserfarenheter av livet tyvär har han fel, jag har för många dåliga erfarenheter av livet... jag levde i alla fall under hela min graviditet med psykisk misshandel, han drack mycket och lämnade mig ensam och jag var orolig hur det skulle gå för mig att föda... Vänner åkte in med mig medans han var ute och drack, sedan kom han men han var ju inte något stort stöd, ingen kram eller pussar fick jag... Utan bara ett tack för att jag födde hans son... Blommor vad är det för något inget jag fått under dom två år vi levt tillsammans.. Nu har han stuckit och lämnat mig med allt annsvar... Jag lever tar hand om barnen och kämpar för mitt liv, samtidigt saknar jag honom och kan inte förstå varför? Vad gav han mig igentligen i livet? En fin son.